Nämligen!

bli tant.

På riktigt.

Kolla vad jag har köpt:



Det är ju mormors-godis!?!

Hjälp, vad händer..?

väder både ute och inne.

Bob Dylan fyller sjuttio och det är ju kul.

Det ska man väl tycka? Han är rätt populär, va´?

Roligare är att "mitt" hockeylag fyller fyrtio år i dag, vi är ju årsbarn och idag är det deras tur. Grattis HV71!

Dessutom blåser det så att min trettio minuters power walk promenad tog två timmar. Men det är okey, för då räknas det som två timmar och jag kan med gott samvete mumsa mjukglass...

Värre är att vår lilla Tove ligger på sjukhus och har genomgått en väldigt stor operation. Två timmar skulle de ta.

Det tog fem.

Just nu vet vi inget mer än att hon är kvar på uppvaket tills imorgon, men hon mår illa, har ont och bara vill sova.

Tyvärr är hon i Linköping så vi kan inte åka och hälsa, klappa på kind och distrahera en stund.

Så ja, det är lite dämpat här idag.

Det är så mycket allvar och svåra sjukdomar omkring mig just nu.

Blähh...

så rena produkter som möjligt, både vad gäller mat och städ- och hudvårdsprodukter.

Tumregeln är "så kort innehållsförteckning som möjligt".

Så den här boken ser jag fram emot att läsa:



Så här står det om den:

Etthundratio (110) ton. Det är så mycket kosmetika och hudvårdsprodukter vi använder i Sverige. Varje dag. Krämer för händerna, tänderna, dagen, natten. Och »vi« är inte längre bara kvinnorna, utan även männen, barnen och bebisarna.
Vi färgar håret med giftiga och miljöfarliga ämnen och badar de allra minsta i badskum med starkt allergiframkallande ingredienser. Vi använder parfymer som kan påverka hormonsystemet och solkrämer som kan skada vårt DNA.
Det finns upp till 7 000 ämnen i våra allra vanligaste produkter. Även om inte alla är farliga vet vi väldigt lite om cocktaileffekten: vad som händer med oss eller naturen när flera ämnen blandas.
Förr i tiden pudrade man ansiktet vitt med blysmink för att bli vacker. Blyet förstörde tyvärr huden, fick håret att lossna, tandköttet att svullna och tänderna att svartna. Men är vi egentligen så mycket klokare idag?
I Badskumt bannar och manar Katarina Johansson oss till kritisk eftertanke. Det är dags för en ordentlig granskning av badrumsskåpet.

Även om risken finns att jag efteråt vill låsa in mig och inte gå ut mer.

Fast det är klart, då får jag ju mer tid att blogga...

kommer först så straffar det sig ibland.



Men smaken var okey och inte så "platt" som bilden antyder...

---

Det är banan och chokladmuffins.

bara så här på söndagskvällen:

Är det bara jag som är randig?

Ja alltså, på framsidan?

Nej, inte av solen...

Så här menar jag:



Kan det vara fläcktyfus?

Fast randig då...

vad bra det gick att mobilblogga igår då.

Inte...

Okey, ungefär så här såg det ut:

* På loppis, promenad genom stan, mjukglass på en bänk i solen.

* På konstig vernissage, där både konstnären, arrangören, snittarna och bubblet var frånvarande. Däremot en mycket konstig lite man som spelade ännu konstigare musik.

* På födelsedagskalas med fina vänner, härliga skaldjur och kallt vitt vin. Första kvällen jag inte frös ändalyckten av mig efter klockan sex.

Nu går jag ut i solen och tjurar...

det gick att bli propp/smällmätt på rödspätta, färskpotatis och remouladsås.



Men jodå, det gick fint.

De där fyra - fem blogginlägen jag tänkt skriva får vänta.

Nu - sova soffa...

till att skrämmas!

Helge gick in i badrummet för att klippa sig, ett inte ovanligt scenario eftersom han själv trimmar skallen.

Jag sitter och häckar i soffan.

Ända till han kommer ut i vardagsrummet och frågar:

-"Du är det rakt i nacken?"



Som han skrattade åt mitt ansiktsuttryck...

tålamod.

Speciellt när det gäller att trassla upp saker.

Allra helst garn.



Men här känner jag att jag har tagit mig vatten över huvudet.

Vi ses, ska vi säga... Nästa vecka..?

tråkigt, det är farligt och smärtsamt också.



Varenda jäkla gång..

Norge!



Alltså, jag letade efter en bild på en norsk flagga men hittade ingen.

Men färgerna är ju rätt...

Jag firar genom att tvätta.

Jess, jag vet hur man firar...

det hade jag verkligen men så fastnade jag här:


Skrattar så jag kiknar!

och jag har inte gjort slut med bloggen.

Tyvärr verkar inte ett enda av mina mobilinlägg kommit fram under helgen.

Men har haft en liten blogg-kris.

Känner mig inte så rolig, livet på denna sidan skärmen är just nu roligare och det är/var skönt att inte titta genom en kameralins, inte se dagarna genom blogg-glasögon, utan att faktiskt titta på "världen".

Men jag är här.

Jag kommer tillbaka.

I eftermiddag.

Pusspådig!



Undrar förresten vart de där försvunna sms-inläggen tar vägen...

blogga.

Imorgon.

För just nu är jag: nyss hemkommen, hungrig, frusen, trött och med skallebank.



Ja, du hör.

Jag ska inte blogga idag.

Men du...

Sov gott och vakna torrt!

en helt vanlig onsdag.



Eller kanske just därför...

vredgas över oss alla.

Lite trist är det allt, hade ju ändå fått smak på vant mig vid solen.

Men jag är ju en gladlynt kvinna med ett soligt kynne så jag önskar:



Glad och godmorgon!

och knallade ner till stranden för årets första picknick.

Så härligt att sitta där i de sista solstrålarna.



En rejäl sallad fick slinka ner.



Kyckling, ägg, bacon, melon, sallad, ost, paprika, rädisor, äpple, gurka och...

Äh, strunt i det, det som fanns i kylen.

Jag satt och såg "svår" ut.



Eller om det var kissnödig jag försökte gestalta? Inte riktigt säker.

Satt och såg solen gå ner över sjön.



Nu ropar kudden...

min Helge och knallar iväg på picknick.

Men kolla in de här raringarna så länge!



Syns snart!

när jag såg att den här när de reade ut påskgrejer till halva priset i en inredningsbutik i stan.



Inte bara för att den är svart.

Utan för att jag alltid köper ägg i lösvikt.



Nu slipper jag ha en ful plastbunke i kylen.

Och blir glad varje gång jag öppnar kylskåpet.

Japp, det krävs inte mycket för att glädja mig...

blogg när det krånglar, speciellt så här länge.

Jag tappar lusten.

Men tar en liten snabbvända genom dagen:

* Bakat.

* Städat.

* Tvättat.

* Vattnat.

* Handlat.

* Ätit.

Hrm, det kanske inte gör så mycket att jag inte kan blogga, trots allt...