Det jag nu gör är så fel...
Men jag vet inte annars hur eller vart jag ska få ut det.
Har inte varit här sedan... Nej, jag minns inte.
Inte ens mejlen har jag kollat.
För jag har inte hunnit, inte orkat.
Men suget finns där.
Och viljan.
Hela tiden.
Men.
Imorgon ska jag upp och hälsa på min väninna på onkologen.
Det är illa.
Akut illa.
Läkarna säger att de inte kan göra mer.
Och vad värre är: hon vet inte om hon orkar kämpa mer.
Det skrämmer mig vettlös...
Kraaaam!
Stackars både dej och din vän! =( Intekul alls att höra. Massa kramar!
Tänker på er!
Men fy!
Stora kramar till dig och väninnan!
Håller om!
Tack o lov för ett livstecken från dig, var faktiskt riktigt orolig !
Trist att du inte har det bra och med din väninna också ...
Sköt om dig !
Kram
Styrkekram till dig!
Livet är så hårt ibland. Och man kan inte göra nånting åt det, det är så jävla frustrerande.. jag vill bara skicka en kram till dig och hoppas att dagarna blir lättare snart!
Hej!
Kom plötsligt ihåg att den här bloggen fanns. Blev så ledsen när jag läste om din väninna. Hoppas du har det bra iaf. :)
Har tänkt på dig ibland och tänkte kolla om du fanns kvar här. Vet inte vad jag ska säga, så fruktansvärt tråkigt, men skickar en stor kram i alla fall. KRAM
