Nämligen!

hemifrån?

När han har sitt tidiga pass så går han upp kvart i sex och åker kvart över.

Men när jag kom upp ett par minuter över sex hade han redan gått. Kan han ha flytt fältet?

Nåja, det visar sig väl ikväll.

I övrigt ska dagen ägnas åt tårtbak, en promenad med dammsugaren och analys av varför jag köpte luktvioler istället för vanliga penséer igår.

Typ...

jag är.

Först svajigt nät och omöjligt att koppla upp.

Sedan bråkande servrar a k a blogg esse.

Och nu alldeles för mycket garn för att en människa (läs: jag) ska kunna förväntas fokusera på en blogg.



Så jag hinner inte nu.

Ha!

Vilken hämnd...

- bahh!

Efter:

Att ha tillbringat dagen solen (35 grader i solen på altanen!) - solkoma.

Grillat och stirrat in i elden (och sedan glöden) - glödkoma.

Svullat grillad hamburgare - köttkoma.

Att jag sedan har har haft ganska långa dagar och ägnat tidiga morgnar/sen-natten åt att vakta på tidningsbud gör att jag är en liten anings suddig i kanterna.

Har laddat en timme för att gå ut och lägga grillgallret i gräset.

Hur länge jag har laddat för att skriva detta, vill jag inte fundera på.

Men som tur är - "imorgon är en annan dag".

Och det är ju tur.

Men som någon sa - "vilken annan j***a dag skulle det annars vara"...

17 helg!

Kolla in den här underbara lille knatten som dansar jive, helt sanslöst duktig.



Tokcharmig sa Bull.

Ha en fin fredag!

period just nu.

Sedan någon vecka tillbaka vaknar jag av att morgontidningen kommer.

Någon gång runt halv fyra - fyra på natten/löjligt tidig morgon.

Det är inte roligt.

Men så kan jag ha det en stund på våren. Det så efterlängtade ljuset, fuckar upp min kroppsrytm.

Inget ovanligt. Men i år har jag dragit det till en ny intressant gräns.

Så jag vaknar vid halv tre - tre för att - "nu kommer snart tidningen och då vaknar jag".

Jätteskoj, eftersom jag inte riktigt kan somna om efter att ha vaknat.

Jag är med andra ord en anings matt.

Vid halv sju-sjutiden på kvällen är det pausfågel, klockringning och slut i rutan för mig.

Älskar ljuset, men jäsikens vad bökigt det är innan jag kommer in i det.

Så: Mitt i nattmössan:

Suss så himla gott!

Ps. Vi syns vid imrogon! Vid si så där halv fem...

Mannerström idag.

Och ja, han var lika charmigt högljudd och bullrig som han är i tv.

Det tycker jag är lite skönt.

För då är åtminstone något på tv "sant".

 

Dessutom kan vi notera att jag önskar mig hans bok "Husmanskost" i födelsedagspresent, eller hur..?

mig.

De firar tydligen 15 år och det påstår de att de vill fira med mig.

Men jag är tveksam.

Jag tror att de mycket hellre hade firat det med en riktigg brakfest. En tre-rätters med rödtjut och en liten Bailyes till kaffet. Varför inte till After Dark´s nya show. Eller kanske en sväng på en Ålandskryssning så de lurviga fick luftas en aning.

Det kanske bara är jag?

Men jag är misstänksam...

Bilden är från Dressmans hemsida.

hade blivit för stora, så stora att de hängde på höfterna.

Men imorse satt de lika tajt som vanligt.

Blev så besviken.

Det var bara knuten i pyjamasbyxorna som gått upp...

det funkar att lägga upp en bild, trots hackande i nätet.

Men jag vill ju visa blommorna som jag och Helge skickade till Belle´s begravning.

Helvitt med några av våra favoritblommor: ranunkler, prärieklockor, vit ginst och vita rosor.

Eftersom Belle var ett stort Hv71-fan (som jag) passar hälsningen mycket väl och hon hade garvat gott och gjort high-5 (men jo, vi kollade av innan, så ingen skulle tycka att det var opassande). Dessutom tycker jag att den är vacker.

Ja, det var det sista begravningsinlägget här.

För nu.

Men nu jäklar ska alla vi känner hålla sig friska, starka och levande. Så det så...

kvickt som attan!
För mitt nät beter sig som ett uppringt modem från 1997, ett sån´t där med jätteslö anslutning. Minns inte vad det heter, 24 bitar låter vagt bekant? Men det kanske gällde spel...

Men du vet vad jag menar?

Tror inte ens jag hinner ladda upp en bild, för maxgränsen (för min tid på någon sida alls) på nätet verkar ligga på cirka fem minuter.

Men puss så länge!

Skynda, skynda...

att titta så där intensivt och intresserat på trädgårdsmästarnas tips och råd på tv nu på våren.
Nicka lite instämmande och humma tyst för mig själv.

Att jag är ensam i soffan spelar inte så stor roll.

Illusionen att "jajamän, så ska jag visst göra" fungerar bra ändå.

Att det sedan som vanligt blir att jag pillar ner lite slumpartade frön i jorden och sedan tankspritt vattnar då och då för att strax efter midsommar glömma bort dem helt spelar ingen större roll...

igår. För även om de fått en fin balans mellan protestantiska- och den ortodoxa kyrkan (som hon är uppvuxen i) så var det en ganska hemskt känsla att se kistan sänkas ner i jorden och sedan kasta jord över den.

Men det var mycket musik och dottern hade spelat in en låt som hon skrivit och rappade/sjöng till sin mamma, alltså de spelade upp en cd med den på.

Minnesstunden var fin och ljus, men talen från systrarna och dottern - hjälp vad det rev i hjärtat!

Så dagen idag har varit lite som ett töcken, en emotionell baksmälla. Kanske inverkar det att vi har varit på tre begravningar på tre och ett halvt år.

Men vet du vad? Nu är det slut på begravningspratet här.

Bloggen och jag ska bli glada och (förhoppningsvis) roliga igen!

 

Jag tittar in imorgon...

näsdukarna nedpackade, den vattenfasta mascaran på plats, skorna putsade och kavajen nyborstad.

Det är dags för begravning. Efter nästan en månad...
Helgestackar´n är kistbärare och det är jordbegravning.

Det känns tufft.

Men det får gå, det SKA gå.

Återkommer eventuellt ikväll.

Men till dess, krama era kära en extra gång. Livet kan vara kort...

Ps. Ledsen att det vilar lite begravningsstämning här i bloggen just nu, men det är begravningstämning här. Ds.

med att komma igång.

Ambitionen har bankat bakom pannbenet hela dagen.

Men vet du vad, jag tror inte jag har andats sedan lunch idag...

Har hunnit få ett jobb jag inte vill ha, kämpat för att få ett jag vill ha, haft ångest över löneanspråk, shoppat begravningskläder, glömt att äta, (och därigenom skaffat mig jordens skallebank) haft panik över att jag inte hunnit med jobb som skulle ha blivit gjort.

Alltså inte en gyllene dag att börja blogga igen.

Tror jag måste börja andas igen först.

Men att komma hit och se era kommentarer - ni är helt fantastiska!! Det gör att jag tappar andan, igen!

Så först; djupandas. Men snart så...

vad!

Nu ska det igång igen.

För att inte tala om mig.

Här behövs liv och rörelse.

Mitt hörn i cyberrymden ska dammas av och putsas av igen.

Basta!