Nämligen!

på så många sätt.

Men jag vet inte annars hur eller vart jag ska få ut det.

Har inte varit här sedan... Nej, jag minns inte.

Inte ens mejlen har jag kollat.

För jag har inte hunnit, inte orkat.

Men suget finns där.

Och viljan.

Hela tiden.

Men.

Imorgon ska jag upp och hälsa på min väninna på onkologen.

Det är illa.

Akut illa.

Läkarna säger att de inte kan göra mer.

Och vad värre är: hon vet inte om hon orkar kämpa mer.

Det skrämmer mig vettlös...