Nämligen!

Att börja blogga igen.

 

Men jag har faktiskt börjat sakna det.

Vid nyår så fick jag ett infall och plockade upp bloggarna och läste igenom alltihop. Hela rasket.

Och ojj vad kul det var att minnas tillbaka och så mycket jag hade glömt!

 

Då började tanken på att börja igen att mala lite svagt. Och de sista par veckorna har den tanken slagit rot.

Men det var ändå lite läskigt att ta tag i det.

Skulle jag ens bli insläppt på blogg.se?

Mindes jag lösenordet?

Mejladresse lär ju vara inaktiv sedan flera år, går den att ändra?

 

Och på det fjärde ska det ske... Jodå, jag kunde logga in och fick snabb och vänlig hjälp av kundtjänst på blogg esse att ändra adressen så att bloggen kunde valideras igen (har egentligen ingen aning om vad det handlade om).

 

Jag minns knappt varför jag slutade helt men jag gjorde det på ett totalt felaktigt sätt. Jag skulle verkligen, verkligen ha skrivit ett hejdå-inlägg, men vid det laget kändes det nog hart när omöjligt att ens logga in här.

Men jag minns att det helt plötsligt var så skönt att vara närvande i ögonblicken och samtalen att inte hela tiden fundera på om det var eller kunde bli - bloggmaterial.

Att se och bekfäfta mina människor utan att ha en kamera mellan mig och världen.

 

På tal om det - var kameran är har jag inte den blekaste aning om. Tror inte jag har haft den framme sedan jag slutade. Men tänker att mobilkamerorna är så bra numera att den duger säkert.

För det bli inget bloggande som sist.

 

Det här är numera bara en helt vanlig dagboksblogg för mig själv. För att minnas, för att spara små ögonblick på.

 

Men å andra sidan, inte en enda av mina gamla "blänner" bloggar väl längre och inte lär jag ligga kvar på någons länklista eller följas an en kotte på Bloglovin.

 

Men jag är tillbaka.

 

 

Hepp!