Alla hjärtans 2017...
Blev en ganska snöpligt historia. Helge kom hem vid sju och vid åtta låg han i sängen med frossa och en allmän känsla av urk.
Han hann få i sig en salami/rostad lök-macka och få sitt paket - blå kalsonger med röda hjärtan på. (Ja, jag vet..)
Sedan var det ridå och han kröp i säng.
Efter att fått te med honung, vatten, febernedsättande, nässpray och näsdukar på sängbordet serverat (och bortplockat, ja jag är en fantastisk fru..) Så sussas det gott.
Jag, jag sitter här och stickar puss hats..
Jag funderar mycket...
På vad jag kommer att vilja minnas när jag tittar tillbaka på den sedan.
Bortsett från det själklara, när det har varit fest oh skojigheter.
Vad var det för väder den dagen? Ja, kanske det. Kan ju vara lite trevligt att jämföra.
Dagens outfit? Nja, min klädstil är nog ganska fast och färdig. Men kanske.
Dagens frukost? Nej, verkligen inte.
Kvällens middag? Nja, ibland kanske men känns inte särskilt viktigt att ha med varje dag.
Nåja, det ger sig kanske av sig själv.
Så här kommer då en helt meningslös bild på gårdagens middag:
Japp, mackor med makrill i tomat. Massor med makrill.
Ps. Det ligger på nollan och är mulet och grått idag... Ds.
Bilder från igår...
Lille Bull och familjens nyaste tillskott lilla Lisa, nu fyra månader. Fransk bulldog och sebirisk terrier. Ett kompakt litet energiknippe med den mjukaste pälsen man kan tänka sig.
Pocketrea på Kupan, fyra till Helge och två till mig. Rättvist.
Middag blev rotmos och köttkorv. Som syrran sa när hon var liten "redig mat".
Kvällen ägnades i soffan. Hv71 mötte Djurgården på bortaplan. Djurgården visade som vanligt prov på stil och god sportsmannaanda och skrek "ut med packet" när Hv gjorde mål. Så löjliga små töntar. För väl vara nöjd attde åtminstone inte förstörde matchen genom att kasta in skräp på isen som de ofta gör.
Dock vann Hv med 2-1.
Tänkte mig ett...
"gårdagen i bilder" igen.
Det kändes lite trist.
Men nåja, det här är ju numera min dagbok.
Och en av de saker jag ville börja med igen var ju att börja ta kort igen.
För jag har knappt tagit några kort överhuvudtaget de senaste åren.
Det ha gjort mig lite ledsen varje gång jag har kommit hem efter att ha träffat ungarna, eller ännu värre efter att firat födelsedagar och jag inser att jag inte har tagit en enda bild.
Helge tar lite bilder ibland men då bara på katterna.
Men han gör det riktigt, riktigt bra.
