Det är märkligt så...

tomt det blir efter en så liten varelse. Inte bara det rent fysiska att fyra kilo hårboll inte finns här eller att alla hans saker är bortplockade.

Eller att jag ser honom i ögonvrån hela tiden.

Det fattas någon här.

Märkligt hur tyst det blir efter någon som sällan "sa" så mycket.

Det är en helt annan ton i rummen.



Han är så saknad.


Sedan klockan 13.25 idag...

finns han inte längre.



Harrison "Harry" Ford är borta.



Jag är inte längre någons matte.

Han fattas oss...


Harry får nästan...

aldrig annat än torrfoder, han gillar nämligen inget annat, all burkmat, även de "fina" sorterna går bort.

Men så fick han ett fempack av de här i julklapp av kusinerna och de var en höjdare, faten var renslickade.



Så i morse, när han fått mat och vatten fortsätter han att sträcka sig uppåt, jama, snurra runt och helt ignorera skålarna.

Va´?

Hur kan han veta att det fanns fler?

Och om han nu ska få smak för burkmat, måste det vara den dyraste sorten?

Kattskrälle...

RSS 2.0