Jag har en så rolig...

period just nu.

Sedan någon vecka tillbaka vaknar jag av att morgontidningen kommer.

Någon gång runt halv fyra - fyra på natten/löjligt tidig morgon.

Det är inte roligt.

Men så kan jag ha det en stund på våren. Det så efterlängtade ljuset, fuckar upp min kroppsrytm.

Inget ovanligt. Men i år har jag dragit det till en ny intressant gräns.

Så jag vaknar vid halv tre - tre för att - "nu kommer snart tidningen och då vaknar jag".

Jätteskoj, eftersom jag inte riktigt kan somna om efter att ha vaknat.

Jag är med andra ord en anings matt.

Vid halv sju-sjutiden på kvällen är det pausfågel, klockringning och slut i rutan för mig.

Älskar ljuset, men jäsikens vad bökigt det är innan jag kommer in i det.

Så: Mitt i nattmössan:

Suss så himla gott!

Ps. Vi syns vid imrogon! Vid si så där halv fem...


Träffade på Leif...

Mannerström idag.

Och ja, han var lika charmigt högljudd och bullrig som han är i tv.

Det tycker jag är lite skönt.

För då är åtminstone något på tv "sant".


 

Dessutom kan vi notera att jag önskar mig hans bok "Husmanskost" i födelsedagspresent, eller hur..?


Jag tror Dressman ljuger för...

mig.

De firar tydligen 15 år och det påstår de att de vill fira med mig.

Men jag är tveksam.

Jag tror att de mycket hellre hade firat det med en riktigg brakfest. En tre-rätters med rödtjut och en liten Bailyes till kaffet. Varför inte till After Dark´s nya show. Eller kanske en sväng på en Ålandskryssning så de lurviga fick luftas en aning.

Det kanske bara är jag?

Men jag är misstänksam...



Bilden är från Dressmans hemsida.

Drömde att mina jeans...

hade blivit för stora, så stora att de hängde på höfterna.

Men imorse satt de lika tajt som vanligt.

Blev så besviken.

Det var bara knuten i pyjamasbyxorna som gått upp...



Här gäller det att skriva...

kvickt som attan!
För mitt nät beter sig som ett uppringt modem från 1997, ett sån´t där med jätteslö anslutning. Minns inte vad det heter, 24 bitar låter vagt bekant? Men det kanske gällde spel...

Men du vet vad jag menar?

Tror inte ens jag hinner ladda upp en bild, för maxgränsen (för min tid på någon sida alls) på nätet verkar ligga på cirka fem minuter.

Men puss så länge!

Skynda, skynda...

Oh, vad jag gillar...

att titta så där intensivt och intresserat på trädgårdsmästarnas tips och råd på tv nu på våren.
Nicka lite instämmande och humma tyst för mig själv.

Att jag är ensam i soffan spelar inte så stor roll.

Illusionen att "jajamän, så ska jag visst göra" fungerar bra ändå.



Att det sedan som vanligt blir att jag pillar ner lite slumpartade frön i jorden och sedan tankspritt vattnar då och då för att strax efter midsommar glömma bort dem helt spelar ingen större roll...


Nä, vet du...

vad!

Nu ska det igång igen.

För att inte tala om mig.

Här behövs liv och rörelse.

Mitt hörn i cyberrymden ska dammas av och putsas av igen.

Basta!



Då var det...

över.

För ganska exakt tolv timmar sedan dog vår kära väninna Belle.

14 månaders kamp är till ända.

12 timmar på sjukhuset.

Så även om det var väntat så blev chocken stor. Det är fortfarande overkligt.

Att höra och läsa den 15-åriga dotterns sorg gör så ont, hjärtat vrider sig som i kramp.

42 år. Så kort kan ett människoliv bli.

Vila i frid, käraste Belle! ♥

"Alltid saknad, aldrig glömd"

Det jag nu gör är så fel...

på så många sätt.

Men jag vet inte annars hur eller vart jag ska få ut det.

Har inte varit här sedan... Nej, jag minns inte.

Inte ens mejlen har jag kollat.

För jag har inte hunnit, inte orkat.

Men suget finns där.

Och viljan.

Hela tiden.

Men.

Imorgon ska jag upp och hälsa på min väninna på onkologen.

Det är illa.

Akut illa.

Läkarna säger att de inte kan göra mer.

Och vad värre är: hon vet inte om hon orkar kämpa mer.

Det skrämmer mig vettlös...






Om man blir...

konfronterad med att man spridit rena lögner om folk och vänligt blir ombedd att dementera dem svarar:

"Det får ni göra själva."

Hur är man funtad då?


Va...

mycket har jag hört eller hört talas om, men det HÄR var nytt för mig.

Med den önskar jag god morgon!


Jag vet inte när...

jag  var här inne senast.

Bortsett från igår då.

Men det räknas ju knappt.

Jag har inte velat. Inte vågat.

Har inte velat tänka på att bloggen finns.

Försökt stänga av blogg-tarmen.

Inte för att det går bra.

Du är där och stör hela tiden.

I smyg tittar jag in och kollar vad som händer.  Men det känns "taskigt" att inte kommentera och vara aktiv.

Men jag har nytt jobb och det har visat sig ta en väldig massa tid som jag inte riktigt tänkt mig.

Så på dagarna är jag där och på kvällarna är det planering, schemaläggning och en väldig massa fix att ordna med.

Men nu är klockan 23.22 (och jag är just klar för dagen...) så jag passar på att att önska god natt och god morgon.

Så håller vi tummarna för att att saker och ting snart blir normala.

Eller?!?

Imagine...

sa John Lennon.

(Och för oss som har svårt att minnas texter kommer den här)

Imagine there's no Heaven
It's easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today

Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace

You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one

Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world

You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one


Tänkt om det räckte.

Vilken fantastisk värld vi hade levt i då...

Nää...

Jag är krasslig.

Svärmor har trillat. Men mår förhållandevis bra.

Trött och sliten med pms, jag alltså, inte svärmor.

Skallebank och inte mycket att säga, inte heller detta svärmor, fortfarande jag.

Testar att ta nya tag imorgon.

Det kan gå...

Jomen visst...

snart ska jag närma mig bloggen.

Närsom helst nu.



Jag är på g.

Vänta bara...

Ett väldig massa kassar...

senare.

Jeez, det är verkligen en fullkontakssport...

Men du, innan du förfasar dig över slöseriet och mängderna - jag köper aldrig kläder och här handlar jag för knappt en tiondel av ordinarie pris.

Gjorde ett snabbt överslag på en del av sakerna och jag hade betalat 200 kronor för varor som kostat fyra tusen kronor.

Inga felköp och inget jag inte behöver.

Fynda är nämligen min bästa gren.

Ok?

Då kör jag:

Två par jeans

Två par linnebyxor

Sex toppar/tröjor

Handväska

Kjol

Linne

Bälte

Halsduk



Kan ha glömt något...

Brödkorgar/fruktskål (?) och karaff.



Fem kronor styck.

Och ett par Reebok-skor som jag inte har bild på.

Men de ser snabba ut.

Lite smått och gott.



Tio kronor per pinal.

De här vet jag inte riktigt hur de hamnade här.



Men jag skyller på blodsockerfall...




Klart jag ska visa...

upp dagens rov.

Strax ska bara googla en grej först.


Idag är det julafton...

min födelsedag, nyår och midsommar på samma gång!



Det är dags för MMA i shopping, det vill säga stans marknad.

Jag är taggad till tänderna.

Snudd på övertänd skulle man kunna säga...


Weehoo...

jag har lyckats starta en grupp på Facebook!

Att jag sedan inte riktigt alls lyckats få till detaljerna, tja, det är ett senare problem...

Det tar vi då.

Eller ännu hellre inte alls.

Även om jag inser att chansen för att jag ska vakna imorgon och tycka att allt är glasklart är minimal.

Det har ju inte hänt än.

Men hoppet är ju det sista som överger människan...

Hjälp jag håller bli att..

bli tant.

På riktigt.

Kolla vad jag har köpt:



Det är ju mormors-godis!?!

Hjälp, vad händer..?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0